Alternativ användning av en död katt

1. Ta upp katten och håll den på vänster arm som man håller ett spädbarn. Placera vänster pekfinger och tumme på ömse sidor om kattens mun och applicera ett lätt tryck mot dess kinder samtidigt som du fattar pillret i höger hand. När katten öppnar munnen stoppar du in pillret i dess mun. Ge katten tillfälle att stänga munnen och svälja.

2. Plocka upp pillret från golvet och katten från utrymmet bakom soffan. Tag ånyo katten på vänster arm och upprepa processen.

4. Frigör ett nytt piller från stanniolomslaget, ta katten på vänster arm samtidigt som du med vänster hand tar ett stadigt tag om dess bakben. Tvinga upp käkarna och stoppa in pillret längst bak i munnen med höger pekfinger. Håll dess mun stängd medan du räknar till tio.

5. Fiska upp pillret ur skålen med guldfiskar och hämta ner katten från hyllan längst upp i garderoben. Kalla in maken/makan från trädgården!

6. Inta knästående position på golvet med katten stadigt inpressad mellan benen, fixera såväl fram- som bakben stadigt! Bortse från det stönande ljud som katten därvid avger! Låt maken/makan med ena handen fixera katten huvud samtidigt som han/hon pressar in en trälinjal mellan dess tänder. Låt pillret glida ner längs linjalen och massera kraftfullt kattens strupe!

7. Hämta ner katten från gardinstången och ta fram ett nytt piller ur dess foliehölje. (Gör en anteckning om att köpa ny linjal och upphängningsanordning för gardinen) Sopa upp alla spridda skärvor från figuriner och vaser från golvet och lägg dem på säker plats för senare hoplimning.

8. Svep in katten i en stor handduk och låt maken/makan ligga över katten, vars huvud bör vara synligt strax under armhålan. Fixera pillret i änden av ett sugrör, bänd upp munnen med en blyertspenna och blås i sugröret.

9. Kontrollera etiketten på medicinpaketet för att säkerställa att pillret inte är skadligt för människor, drick en öl[1] för att ta bort smaken. Bandagera provisoriskt makens/makans underarm med häftplåster och avlägsna blodstänk från mattan med kallt vatten och tvål.

10. Hämta in katten från grannens redskapsbod. Hämta ett nytt piller. Öppna ännu en öl. Placera katten i skåpet så att endast huvudet tittar fram i dörrspringan. Öppna munnen med dessertsked. Skjut ner pillret i svalget med en gummisnodd som slangbella.

11. Hämta skruvmejseln från garaget och häng tillbaka skåpdörren på gångjärnen. Drick ölen. Hämta en flaska whisky. Häll upp en sup och drick den. Anbringa en kall kompress på kinden och kontrollera i din vaccinationskalender senaste datum för stelkrampsvaccination. Dränk in kompressen med whisky för att desinficera såren. Kasta i dig ännu en sup. Kasta bort din T-shirt och hämta en ny från sovrummet.

12. Ring brandkåren för att få ner kattfan från trädet tvärs över vägen. Be den granne om ursäkt som just kört rakt in i staketet då han väjde för katten. Ta fram det sista pillret ur dess hölje.

13. Bind ihop fanskapets framtassar och baktassar med hjälp av stängseltråd och fixera hela paketet vid benet på matsalsbordet. Hämta grova trädgårdshandskar från redskapsboden. Tryck ner pillret i svalget och efterladda med en stor bit oxstek. Var inte alltför mild i denna hantering! Håll huvudet lodrätt och häll 2 liter vatten i svalget för att skölja ner pillret.

14. Drick resten av whiskyn. Be maken/makan köra dig till akuten.. Sitt still medan doktorn suturerar fingrar och underarmar och avlägsnar pillerrester från ditt högra öga. Ring möbelaffären på hemvägen för att beställa nytt bord.

15. Ring Djurens Vänner och be dem avhämta en Muterad Djävulskatt från Helvetet och ring den lokala Zoobutiken för att höra om de har några hamstrar.

[1] I egenskap av IOGT-NTO-are vill översättaren här och i det följande varmt förorda alkoholfria alternativ, såframt det inte rör sig om utvärtes bruk.

[2] Översättaren rekommenderar att man, innan man testar de metoder som här beskrivs, helt enkelt 1)Mosar pillret mellan två teskedar 2) Arbetar in pulvret i en klick smör/margarin som man 3)kletar in det i pälsen på kattens framtass. Den katt är inte född som står ut med sådant smörja i pälsen utan att slicka den i sig, oberoende av smak.

Hundens dagbok:

07.00 - TJOHOO, promenad! Det är det bästa som finns!

08.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!

09.00 - TJOHOO, ungarna är uppe! Det är det bästa som finns!

12.00 - TJOHOO, leka i trädgården! Det är det bästa som finns!

14.00 - TJOHOO, åka bil! Det är det bästa som finns!

15.00 - TJOHOO, ungarna kommer hem! Det är det bästa som finns!

16.00 - TJOHOO, leka med en boll! Det är det bästa som finns!

17.00 - TJOHOO, matte och husse kommer hem! Det är det bästa som finns!

18.00 - TJOHOO, hundmat! Det är det bästa som finns!

20.00 - TJOHOO, bli kliad på magen i soffan! Det är det bästa som finns!

22.00 - TJOHOO, sova i mattes och husses säng! Det är det bästa som finns!

Kattens dagbok:

783:e dagen i fångenskap.....

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag skall lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon skall jag äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna nästa gång. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en i deras säng!

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de skall gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi' - jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps ut regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta! Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...

Det var en kulen kväll i slutet av september, straxt innan, förresten, Majvor rymde med Pizzabagaren i Brösarp. Fast det visste jag inte då, att det var straxt innan.

Som vanligt kom jag sent hem från ålfisket med min granne, fårskötaren Sune (till vänster ovan), med vilken jag för övrigt just då hade ett intensivt sodomitiskt förhållande. Majvor var som vanligt borta på växtfärgningskurs, som jag då trodde, fast det var jag ensam om i kommunen, det har jag senare insett.

Nå, allt hade ändå varit gott och väl om det inte varit så att ålen lyst med sin totala frånvaro under hela fisket. Vad gör man då, när hungern sliter i tarmarna och hela skafferiet var länsat, och det enda som återstod där var en halvfull burk med möglig syltad rättika från Polen som jag köpt av en mystisk man av utländsk härkomst på en parkeringsplats i Malmö i tron att det rörde sig om alkohol. Jag visste det inte då, men Majvor och pizzabagaren hade tagit med sig all mat till en heterosexuell orgie på Frostavallen i Höör där de delade husvagn med 7 andra par i två veckor utan att gå utomhus. Majvor hade, som hon senare berättade, vid planeringsmötet fått till uppgift att ordna med mat.

Vad gör man i en dylik situation? Går och hänger sig på vinden i sin förtvivlan när kiosken och Pizzeria Bella Napoli har stängt (varför visste jag inte då) och barnens hungergråt ljuder alltmera svagt och spasmodiskt från husets södersida?

Nej, tanken var främmande för mig. Inte då man som jag bor i en enplansvilla där avståndet mellan trossbotten och takåsen inte medger någon som helst fallhöjd.

I stället beslöt jag att gasa ihjäl mig genom att med hjälp av dammsugarslangen leda in avgaserna från vår Renault 4L med antiatomkraftmärke (jag har behållit den i förvissningen om att den snart kommer att ha ett avsevärt historiskt värde som dokument över en fullständigt bortglömd tid) i dess kupé. Beslutet var oryggligt, ty jag kunde inte längre, det var jag förvissad om, uthärda den smärta det vållade mig att se mina nio guldlockiga barn dö svältdöden eftersom kiosken och pizzerian var stängda och eftersom jag, det visste jag, heller inte skulle idas att gå ända till jordkällaren vid tomtgränsen för att där hämta ingredienserna till en kvällsmåltid.

Jag hämtade alltså slangen från vår gamla Nilfisk (bäst i test) och begav mig till garaget, där Rulle, så kallade vi bilen, då den ännu hade fungerande styrsystem, stod. Jag fann då till min bestörtning att Irma, grannens till höger katta, hade intagit bilens baksäte och där nedkommit med sex ungar, vilka jag av humanitära skäl genast avlivade, då de syntes vara blindfödda och av dessa skäl inte kunde emotse någon livskvalitet utan bara ligga mor sin och indirekt mänskligheten till last.

Av detta blev Irma, trogen sina djuriska instinkter, ganska upprörd och klöste mig i skägget. Möjligen undermedvetet av detta stimulerad kom jag då att tänka på ett gammalt fint recept på bräserad och ugnstekt katt som jag en gång fått av en exilryss som överlevt Leningrads belägring 41-44 och som jag nyss träffat vid en vinprovning i Hässleholm. Jag lät dammsugarslangen ligga, ty bensinen var ändå slut i Rulle (se nedan!), och grep mig verket an utifrån de nya förutsättningarna.

Jag fattade Irma i bakben och svans och slog henne tre gånger med huvudet i garagegolvet (två är för litet, fyra brukar medföra att hjärnsubstansen spills ut och den behövs till såsens redning senare).

Jag vet att det finns de som förordar att man stryper katten i stället, eftersom de är så hårda i skallen, men det blir sånt problem med att de klöser en i underlivet med bakbenen, om man inte först har satt ner djuret i en stövel förstås.

I alla fall: När kattan slutat att sprattla, båda ögonen krupit ut, och det rann lite blod ur örat tog jag fram min morakniv och flådde henne raskt från ryggsidan. Här kunde jag i stället ha valt att, sedan jag tagit ur inälvorna, doppa henne i kokhett vatten och låta pälsen skållas bort. På det sättet kunde jag ha fått en fin stekyta med knaprigt skinn. Men här gällde det att så snabbt som möjligt få kattan att likna en hare, eftersom grannen, som är en kitslig pedant, vegetarian, miljöpartist och lokalordförande i stiftelsen Djurens Vänner, skulle kunna dyka upp närsomhelst och leta efter Irma.

Inälvorna och pälsen grävde jag raskt ned på avsevärt djup bakom garaget, ty i sådana här fall skall man inte lita på soptunnan, här finns grävlingar som välter dem.

Resten var enkelt: jag satte ugnen på 225 grader, lade Irma i snabbmarinad bestående av 2 dl Apricot Brandy, 1 liter Val de Loire Point Neuf Demi-sec 1976, en morot, 2 lagerblad, 20 krossade enbär (för att ge viltsmak, behövs inte om man använder Norsk Skogskatt) 1 tsk salt och 20 tag med pepparkvarnen.

När ugnen var varm tog jag Irma ur marinaden och vände henne ett par varv i stekpannan, slog på lite vatten och lät henne bräsera ett par minuter: pepparkvarnen igen, in i ugnen, äggklockan på 3 timmar. Under tiden drack jag upp marinaden och lade mig på understa hyllan i skafferiet med senaste numret av Veckorevyn (jag läser mest frågespalten för unga tjejer med underlivsbesvär), en Matanzas, köpt i Köpenhamn, och mina tankar. Barnen hördes inte längre av.

Jag vaknade av att det rök in i skafferiet och antog felaktigt att kattan var färdig. Äggklockan stod emellertid bara på 2 timmar och jag märkte att röken kom från gården, där mina 8 guldlockiga barn just höll på att göra upp eld för att grilla det nionde (man hade med visst omdöme valt Annika, som hade något slags syndrom, var småfet och hade en dålig förväntad livskvalitet). Detta eftersom man just tjuvläst en av mina favoritfilosofer och därvid på barns enkelspåriga vis kommit fram till att man genom att förtära sin defekta syster skulle maximera lyckomängden i världen och samtidigt bli mätt.

Jag tog mina åtta älsklingar i skötet och förklarade för dem skillnaden mellan belärande tankeexperiment och praktiska rekommendationer och meddelade dem sedan, att de i stället för Annika kunde få pröva min "Chatte poivrée au four ", varvid de lät sin syster löpa till skogs ( det var egentligen mest håret som var avsvett) och störtade in i köket. En svampplockande kvinnlig pensionär drabbades på Linderödsåsen samma afton av hjärtinfarkt då hon trodde sig se djävulen själv komma skenande emot sig. Annika måste verkligen ha fått upp farten. Hon försvann sedermera under älgjakten.

Till maten valde jag ett mustigt böhmiskt hembryggt öl som smugglats in över Ystad av min vän Helge som arbetar vid utlämningspolisen och trivs med det. Barnen fick coca-cola. Grannen till höger, som senare tittade in för att fråga efter sin katta, lät sig också väl smaka. Det tyckte jag inte var mer än rätt. Om jag i stället informerat honom om måltidens exakta sammansättning hade den totala lyckomängden i rummet, på grund av hans rigida inställning, sannolikt minskat radikalt.

Sedan gick vi alla mätta och belåtna till sängs. Ännu en gång hade jag lyckats improvisera en festmåltid med små medel - den sanne mästerkockens och livsnjutarens stolthet och adelsmärke.