Skyll inte på bowling!

Amerika är den enda nation i historien som på ett mirakulöst sätt lyckats gå direkt från barbari till degeneration utan att på sedvanligt sätt passera ett civiliserat stadium.

Georges Clemanceau, fransk statsman (1841-1929)

 

Varför mördar amerikaner varandra stup i ett?

Se där en fråga som man hör då och då och som här nedan äntligen skall få ett auktoritativt svar.

Svaren har nämligen tidigare varit många, motsägelsefulla och av skiftande bärkraft. I Michael Moores med rätta prisade personliga dokumentär (tonvikt på båda orden) Bowling for Columbine söker han reda ut begreppen. En för åskådaren mycket välgörande förvirring på högre nivå uppstår efterhand under filmens 120 minuter. Moores avslutande, något uppgivna förslag är att det kan vara bowlingens fel. Ty de båda elever som anställde massakern vid Columbineskolan i Littleton 1999 lär ha bowlat på morgonen innan de gick till verket. Detta svar framstår i änden som lika bra som något annat – men man lär sig på vägen så mycket annat att man är beredd att leva vidare med sin okunnighet.

Så långt om filmen, vars Sverigepremiär är synnerligen väl timad. Se den, bara, och se Moores TV-serie Michael Moores America! Samt hans filmer Roger&Me och Canadian Bacon – den icke erkända förlagan till Wag the dog

Hur brukar man då förklara det myckna mördandet i USA?

Man brukar t ex påtala att USA har en så utpräglad ”våldstradition”. Det låter nämligen både lärdare och djupare än att bara svara: ”Dom har alltid haft ihjäl varandra därborta”. Det är ett svar som man kan ge frågvisa barn, när man tröttnat på dem, och det säger allt – och ingenting. Ty visst kan man hävda att en nation har en våldstradition när den upprättats genom att grundligt utrota en urbefolkning och byggts upp ekonomiskt med hjälp av importerade slavar. Men vi är själva ättlingar till de sjörövande bärsärkar som senare, på 1800-talet, försågs med horn på huvudet och besjöngs som hjältar. Sverige kom till stånd efter en lång serie av mord, krig och svek, och knappast någon svensk hövding dog före 1400-talet i sotsäng. Vår nation förtryckte finnarna i 700 år  och  härjade därtill norra och östra Europa under ett helt sekel på 16-1700-talet. Vad tyskar, engelsmän, belgare, fransmän och turkar - för att bara ta några närliggande exempel – har hittat på i historien går inte av för hackor det heller. Men det tycks inte avspeglas i en särskilt hög mordfrekvens idag i något av dessa länder.

Vid närmare skärskådande är krig och våld det normala sättet att upprätta stater, fredliga metoder något ytterst exklusivt. Det måste finnas bättre förklaringar än ”våldstraditioner” till att folk skjuter varandra i parti och minut! 

Kanske är det den uttalade rasblandningen i USA, som det ibland föreslås? Alla vet ju att smältdegeln USA inte puttrat färdigt och ibland sjuder över. De etniska motsättningarna kan väl vara ett skäl att folk slår ihjäl varandra? Jo, för all del. Fast det är i så fall något konstigt med dessa rasistiskt betingade mord – morden i USA är nämligen minst lika segregerade som samhället i övrigt. Om en vit mördas är gärningsmannen i 85% av fallen vit, om en svart mördas är gärningsmannen i 95% av fallen svart. Men låt gå, man kanske låter sin avsmak för andra raser gå ut över sina egna. USA är dock inte den enda smältdegeln i världen, och mordstatistiken från andra håll ger inte mycket stöd åt etniska förklaringar.

I Sverige har antalet mord/invånare/år faktiskt legat rätt konstant sedan 1700-talet. Detta trots att vi under det senare halvseklet blivit ett uttalat multietniskt samhälle, och trots att media ofta får oss att tro att landet hotas av alla mordiska invandrare från ”våldsbenägna kulturer”, som numera den legitima omskrivningen lyder om man lufta sina gamla rasfördomar utan att råka illa ut. Argumentet håller inte!

Jo, men allt underhållningsvåld, då?  Om underhållningsvåld, där folk till åskådarens förnöjelse skjuter huvet av varandra, eller där småbarn framför speldatorn skjuter asiater, araber och andra monster sönder och samman så att blod och hjärnsubstans sprutar över skärmen, kan man tycka både det ena och andra. Några hållbara bevis för att denna smörja gör folk mera våldsbenägna finns dock inte, trots att många studier förtvivlat försökt skaffa sådana bevis.

Dessutom talar även här epidemiologiska data emot ett orsakssamband. Om det funnes ett sådant orsakssamband är det svårt att förstå varför Japan (som producerar mycket av skiten) har en mordfrekvens motsvarande en fjärdedel av Sveriges eller att Canadas huvudstad Ottawa, vars ynglingar tvångsmatas med exakt samma smörja som sina olycksbröder i USA blott en skottlängd bort, har en mordfrekvens på trettiondedelen av Washington DC:s.

Men visst kan kanske ett samband finnas, även om inte mediavåld orsakar riktiga mord? Nämligen att ett våldsamt USA-samhälle omvänt ger upphov till en våldspornografisk kultur som det sedan exporterar? Kanske det, men det återstår att utreda. Liksom hur det i så fall kommer sig att Nazitysklands medborgare mest fick titta på kostymerade kärlekskomedier på bio medan staten gasade judar, zigenare, bögar och kommunister en masse.

Nå, men kanske är det den allmänt omvittnade lättillgängligheten till handeldvapen i USA som orsakar mördandet?  Redan i Andra Tillägget till grundlagen av år 1791, som alla skjutglada amerikaner kan utantill, står det ju:

“…folkets rätt att inneha och bära vapen får ej kränkas.”  Detta kan tyckas vara en demokratisk princip, och framhålles ofta som en sådan. Men då glömmer man att personer bördiga från Afrika eller tillhörande Nordamerikas urbefolkning ända fram till Femtonde Tillägget 1870, inte i något avseende räknades till ”folket”. Det outtalade syftet med tillägget var ju att dessa tvärtom skulle utgöra måltavlan för folkets vapen.

USA- medborgare är än idag följaktligen lika välbeväpnade som sin president, med samma förödande effekt i samhället som ute i världen. Fyrtio procent av amerikanska hushåll ägde 1999 ett vapen, jämfört med 15% i det skogsbevuxna och jakttokiga Sverige. Det förefaller lika lätt att köpa vapen och ammunition i USA som att köpa potatis. Det måste väl vara en förklaring?

Det är tveksamt. Antagligen påverkar den goda tillgången på handeldvapen valet av metod att mörda: 65% av alla mördare i USA använder handeldvapen mot 14% i Sverige och 7% i England där man har stränga restriktioner på vapeninnehav. I länder som Israel och Schweiz, där värnpliktslagarna påbjuder att folk har vapen hemma används eldvapen i 30 resp. 50% av alla mord – men mordfrekvensen är låg, jämförbar med t ex Sveriges. Och, viktigast av allt, en nations placering i den egentligen mest intressanta totala mordstatistiken visar inget säkert samband med andelen vapen/hushåll. Har inte folk handeldvapen klarar de att ha ihjäl varandra ändå – i Estland, t ex som har fem gånger högre mordfrekvens än USA (visste ni det?) använder bara var fjärde mördare skjutvapen. Och Norge, som har dubbelt så många vapen per hushåll som Sverige – dvs nästan lika många som i USA, har mindre än hälften så många mord/per invånare som vi. Ty i Sverige är hemmet den vanligaste mordplatsen och kökskniven det helt dominerande mordvapnet. Och köksknivar har vi gott om.

Det är nog med vapeninnehav som med mediavåld – det speglar ett samhälle mera än det formar detsamma, och det har olika innebörd och olika effekter på beroende på samhällets historia, tillstånd, ekonomi och ideologiska ramverk. 

Nåväl, vad blir då svaret på den inledande frågan, varför amerikaner ständigt mördar varandra, om vi nu inte bara kan utesluta bowlingen som orsak, utan därtill etnisk sammansättning, mediavåld, vapentillgång och historia?

Ett möjligt svar är att amerikaner faktiskt inte alltid mördar varandra!  Därtill kommer att antalet mord sedan flera år minskat ganska kraftigt i USA, från 18000 per år vid början av 90-talet till cirka 11000 idag. Det finns åtskilliga länder, där mord är flera gånger vanligare än i USA, t ex  Sydafrika, Ryssland, Estland, Filippinerna, Columbia, Mexico, Taiwan m fl.  I Columbia är andelen mord med eldvapen till och med större än i USA .

Men samtliga de länder som ligger före USA i mordstatistiken kännetecknas av att de under de senaste decennierna antingen genomgått starka inrikespolitiska och sociala kriser. Framför allt rör det sig om länder på en avsevärt längre nivå av ekonomisk utveckling. Några välfärdssamhällen finns inte bland dem – sådana befinner sig fast förankrade i botten på mordstatistiken. USA är helt ensamt bland de rika länderna om att befinna sig i toppen av mordstatistiken. Av de nordiska länderna är det också Finland - som av tradition varit mest likt USA vad gäller sociala välfärdsinrättningar - som ligger högst med 2-3 gånger högre mordfrekvens än Sverige.

I den mån något kan utläsas av internationell statistik är det att hög grad av social kontroll/sammanhållning och hyfsad social välfärd leder till minskat våld mellan medborgare. Oavsett vad som visas på TV, oavsett landets historia och oavsett tillgången på handeldvapen. Om frekvensen av grova våldsbrott idag ökar i Sverige och andra mer eller mindre f.d. välfärdsstater eller f.d socialistländer kan detta därför bero på den nyliberala kontrarevolution som sedan ett par decennier riktat spjutspetsen just mot social välfärd, social kontroll, drogkontroll och solidaritet mellan medborgare.

USA var trots sin enorma rikedom aldrig något välfärdssamhälle. Medellivslängden är kortare än i något annat utvecklat industrisamhälle. Barnadödligheten är lika hög som på Cuba, trots hundrafalt större resurser. Folkets självförsvarsrörelser, som t ex fackföreningar, är sedan länge oskadliggjorda. I nationens spets står en oljemiljonär med psykopatiska drag, vars mest försonande drag är hans påtagliga enfald och vars farfar en gång skapade familjens förmögenhet genom att rusta upp Nazityskland.

Det medel som används för att skapa sammanhållning är fruktan – utåt för den egna imperialismens hämndlystna offer, inåt för slavarnas ättlingar och de underprivilegierades desperation.

Inget under att man däröver skjuter först och förhandlar sedan. 

Tillbaka