Tillbaka

 

Det bortlovade landet.

 

 

Miljöstrider är som regel en del av kampen mellan oss som lever och arbetar på jorden och dem som tro sig ha rätt att äga den. De har på senare decennier stundom varit föremål för filmisk gestaltning.

Äppelkriget (1971) var ett svenskt, tidigt, fantasifyllt, exempel, där turistindustrins och lokalt borgerskaps försök att kommersialisera en Österlensk idyll till oinkännlighet gick i stöpet genom kollektiva bemödanden av ortsbefolkningen.

Bill Forsyths Local Hero (1983) skildrar  hur en skotsk fiskeby med sin charm besegrar ett hotande off-shore oljeprojekt.

I Erin Brockovich (Steve Soederbergh 2000), kämpade titelrollen med energibolaget Pacific Gas and Electric Company som hävdat att deras kromutsläpp inte var sjukdomsalstrande, trots starka indicier på motsatsen.

I There will be blood  (2007; efter Upton Sinclairs roman Olja) skildrar Paul Thomas Anderson det tidiga nittonhundratalets oljeprospektering i Kalifornien från exploatörens utsiktspunkt - dock inte med sympatiernas på hans sida.

I  Gus van Sants aktuella film Promised Land  har energikapitalet återigen gått under jorden, nu på jakt efter naturgas.

Att man kunde utvinna olja ur ytligt belägen skiffer är känt, åtminstone sedan 1300-talet. Det var den ökände förre vicepresidenten Dick Cheneys dito bolag Halliburton, som först utvecklade  s k hydraulisk frakturering, "fracking". Det är en metod att utvinna gas och olja ur stora lager av skiffer av organiskt ursprung, som på många ställen på jorden ofta hamnat djupt under markytan.

När det gäller att få upp djupt liggande skiffergas till markytan borras vertikala och horisontella hål ner till två och en halv kilometers djup. Grundvattenbassänger på vägen anses vara skyddade genom att borrhålet kläs i tre lager av stål. En blandning av vatten, sand och kemikalier pressas under högt tryck ned i borrhålet. Kemikalierna kan vara bland annat metanol, naftalin, bensen, bly och saltsyra. Insprutningen spräcker skifferlagren och frigör gasen. Gasen kan pumpas upp. En gaskälla använder en vattenmängd motsvarande 500 tankbilar. Ett hål kan ge tusentals kubikmeter gas dagligen i över 20 år. Omkring 10 % av USA:s utvinning av gas och olja lär i år sker nu genom fracking - en volym som redan medverkar till att hålla priserna på olja och kol nere och minskar drivkraften att utveckla förnyelsebara energikällor.

 

I USA har tekniken genom frigjord metan löst i grundvattnet på sina håll gett brännbart dricksvatten. Miljöeffekterna påminner om dem som för ett tiotal år sedan drabbade människor, djur och växtlighet på Hallandsåsen. Tekniken har torrlagt städer i södra USA genom sin törst efter enorma vattenmängder, och kopplas till allvarliga föroreningar av grundvattnet. Dessutom tycks det som att metoden kan utlösa jordbävningar.

Dokumentären Gasland, av Josh Fox från 2010, (och årets uppföljare Gasland part 2) skildrar miljökonsekvenserna, men också industrins metoder för att dölja dem. Exploatörerna har producerat egna ”dokumentärer”. Uppgörelser med drabbade familjer har skett, i utbyte mot löften om total tystnad.

Tyvärr, eller tack och lov, har Sverige inga naturliga resurser för att utvinna större mängd skiffergas. Shell har tidigare försök borra efter gas i Skåne men har tillsvidare givit upp. Det blev, trots motion i Riksdagen härom veckan, inget svenskt förbud mot ”fracking. Men i flera länder gäller tills vidare förbud eller moratorium.

I dagsläget har Gripen Gas fått koncession på sammantaget 13 platser i Östergötland och Öland - på Öland har man nu förvärvat en sjundedel av öns areal för exploatering, vilket gett upphov till en aktiv folklig motståndsrörelse.

I USA förmåddes eller tvangs mindre bemedlade markägare redan vid förra sekelskiftet, sälja eller upplåta sin jord till oljekapitalet. "Baggböleriet" var vid samma tid en svensk motsvarighet och hade till förutsättning Kronans s k avvittring av skogsmark, d v s upplåtande av kronomark för bosättning och enskilt bruk. Snarlikt den moderna "avknoppningen" av offentlig verksamhet resulterade denna privatisering ganska snabbt i den koncentration av skogsmark hos ett fåtal storföretag som vi ännu har ibland oss. Men veterligen har ingen svensk roman eller film gjorts om denna process. Ej heller om konsekvenserna för de svenska samhällen som under marken härbärgerar attraktiva mineraler. Ortsbefolkningar har genom Sveriges mycket generösa villkor för prospekterare att välja mellan ekonomisk undergång eller att flytta på sig.

 

I Sverige beviljar Bergstaten - som är förvaltaren av statens egendom av det som ligger under fosterjorden - årligen 200 koncessioner för prospektering av mineraler inklusive gas och olja till var och en,  som kan göra sannolikt att man profitabelt kan exploatera fyndigheten. Staten får 0,5 och markägaren 1,5 promille av det utvunna värdet. I en tid då landsbygden präglas av avfolkning och av vikande investeringar i lokal industri har Väst ett Norrlandsproblem i jätteformat, som energi- och gruvbolagen kan spekulera i och utnyttjaHär, likt i  van Sants film utlöser detta politiska motsättningar bland folket där miljöhänsyn ställs mot försörjning. Man erinrar sig också de konflikter som utlöses av  de stora vindskraftsparkerna - som många vill ha som en källa till ren, förnyelsebar energi, och markägaren på grund av bolagens ersättning, men som de närboende inte vill ha i det egna grannskapet.

Van Sants huvudperson i Promised Land är Steve Butler (Matt Damon), som är stjärnförsäljare/förhandlare hos ett naturgasbolag. Tillsammans med sin partner Sue Thomason (Frances McDormand) anländer han till en krisande landsortshåla för att köpa upp så mycket mark som möjligt av markägarna för att kunna börja borra efter skiffergas. Butler drar sin livshistoria på byns pub. Det är tveksamt om han verkligen, likt dem han söker bearbeta, är en f d utarmad bondpojke från Pennsylvania som själv kommit upp sig genom att till ett energibolag sälja den mark som inte längre gav honom bärgning. (Hans kollega blev fundersam då en bondpojke inte kunde köra en hyrbil som saknade automatlåda.)

Butlers/Thomasons uppdrag var dubbelt, dels att köpa jordbrukmark så billigt som möjligt, dels att genom lock och pock övertyga kommunen att rösta ja till fracking  - ty till skillnad från i Sverige har folkvalda lokala församlingar vetorätt i mineralprospekteringsärenden.

Trots att Butler från början, för att smälta in, klätt ut sig i jeans, boots och flanellskjorta har han svårt att övertyga. Endast en extremt aningslös farmare vill sälja mark för att köpa en sportbil. Dessutom drabbas Butler av en skeptisk pensionerad akademiker, som tyvärr behärskar allt som fanns att veta om  fracking och miljö och som har högre trovärdighet bland ortsbefolkningen.

Som inte det inte hade varit nog, kommer Dustin Noble, en socialt sinnad, munvig och välutbildad, föregiven miljökämpe till stan och förför inte bara menigheten utan därtill synbarligen den trevliga lokala lärarinna som Butler för privat del börjat skaffa sig koncession på.

Utan att säga för mycket går det denna gång nog bra för miljön - även om det kostade Butler jobbet och bolaget den åtrådda koncessionen.

Promised Land gestaltar i mikroformat ett problem med en generell, ekonomisk, strukturell kris som den ter sig på landsbygden - inte bara i USA utan också i Sverige, alla skillnader till trots.

En nyckelmening uttalas av den bemälde skeptiske akademikern, då Butler säger att folk, bör följa hans eget exempel, ta emot bolagets pengar och ge sig iväg långt bort från stan: "Vart då??".

 

För en amerikansk bonnläpp på 2010-talet återstår nämligen inte längre ens att som i "Vredens druvor" dra västerut och plocka druvor och apelsiner - det har man mexikaner till. Ungefär som för västerländska bonnläppar överhuvud. Och tillverkningsindustrin sysselsätter, om den inte flyttats till Ostasien, framgent mest robotar. Butler hoppade av bondfångeriet, stannar kvar där han var, för att slåss vidare. Det är Matt Damons och van Sants recept  och det är nog vad vi lite till mans bör göra.