Tillbaka

 

Om den osynliga regimen

 

 

 

"Tänka fritt är stort men tänka rätt är större"

(Thomas Thorild)

 

 

 

 

Varför låter folk sig  ständigt - oavsett av politiska friheter och frånvaron av religiösa kontrollorgan -  ännu styras av minoriteter med intressen motsatta deras? Varför låter sig underklassen sig slaktas i de rikas krig - och stundom gått sjungande till slaktbänken? För den härskande klassen är detta självfallet en icke-fråga och efter Första Världskriget ansåg sig inte bara Sigmund Freud, utan också hans lärjunge och dubbelnevö Edward Bernays ha löst den. Men progressiva människor grunnar ännu ständigt på den.

Medan den revolutionärt socialistiska rörelsen under kriget höll på med att förbereda övertagandet av samhällsmakten började ett antal nya PR-företag, som inspirerats av Barnays, att i symbios med stat och kapitalistiska storföretag utveckla en struktur för insamlande av information om individer och samhälle och samtidigt distribuera för makten – och kapitalet - nyttiga idéer direkt till dem.

Barnays, som avled nästan 104 år gammal 1995, anses ha blivit en av USA:s hundra mest inflytelserika personer under 1900-talet. Han grundade sin PR-firma 1919 och var kanske den förste att tala om "public relations", om den (des-)information som sprids av den egna myndigheten eller betalande kunder. Till skillnad från "propaganda", som spreds av fiendestater eller konkurrenter till de företag som i regel var Bernays' kunder. Bernay's arbetade genom åren för flera presidenter i USA och för storbolag som Procter & Gamble, CBS, United Fruit Company, the American Tobacco Company (tills hans fru fick lungcancer), General Electric, Dodge Motors.

Så jude han var, skröt Bernays om att Hitler propagandaminister Goebbels tillhörde hans uttalade beundrare.

Informationsinhämtandet åt USA:s Nationella säkerhetsmyndighet är numera outsourcat till det privata, multinationella PR-bolaget Booz Allen Hamilton, där Edward Snowden arbetade, innan han blev efterlyst av sin förre uppdragsgivare och av vårt alltid följsamma SVT omgående blev försedd med det stående epitetet "den spionmisstänkte". Booz Allen Hamilton grundades 1914. Det har en omsättning på 6 miljarder dollar och fick en flygande start genom behovet hos USA:s krigspropaganda under Första Världskriget. Fast IT-teknologin tillhandahåller nu också en mera kostnadseffektiv underrättelsetjänst, där folk t ex via Microsoft, Google, VISA och Facebook frivilligt och gratis förser stat och kapital med ovärderliga informationer. Försäljning av personuppgifter har dessutom för vissa officiella register blivit en ny inkomstkälla.

Vi sägs leva i ett demokratiskt samhälle, även om kapitalismen fanns på plats långt före demokratin och erfarenhetsmässigt ibland långt därefter. Med vissa undantag får vi framför allt inom lagens ram yttra och vad vi vill - till exempel att demokrati och yttrandefrihet överhuvudtaget är skräp och borde avskaffas.

Yttrandefrihet är ett bra ting. Men om vi verkligen skall kunna dra nytta av yttrandefriheten kräver den tankefrihet. I teorin taget har vi alltid haft denna frihet, även under de mest nattsvarta envälden. Men - som alla vet - brukar inte ens tankens frihet annat än i undantagsfall utnyttjas. Genom tiderna har makten lagt ner mycket möda för att vidmakthålla denna vår försumlighet, bl a genom sina massmedia.

Det medvetna och intelligenta manipulerandet av massornas vanor och åsikter är ett viktigt element i ett demokratiskt samhälle. De som styr denna osynliga samhällsmekanism utgör en osynlig regering som är den sanna regeringsmakten i vårt land". Detta hävdade Edward Bernays 1928 i sin inflytelserika skrift "This Business of Propaganda". Här kan man verkligen tala om en utsaga direkt från hästens mun.

Om man verkligen tror Bernays beträffande vad han säger om fria, demokratiska samhällen borde man rentav ställa sig frågan om man strängt taget borde tala om sådana. Tankemanipulerade människor kan knappast tänka fritt, därför inte heller fritt yttra sig och fritt välja styresmän. Därför styrs folk, enligt Bernays, inte av dem som de för ändamålet trott sig välja.

Om man bara läser det korta citatet från Bernays lite slarvigt kunde man tro att han gillade demokrati och tankens frihet och ogillade manipulation av folks tankar. Detta vore dock att överskatta hans demokratiska sinnelag och bortse från att han hela sitt liv försörjt sig på just sådan manipulation.

Bernays betjänade under decennier ett antal presidenter genom att utforma deras propaganda - t ex rådde han myndigheterna att i maktens intresse underhålla och förstärka fruktan för kommunismen - ett råd man definitivt efter Andra Världskriget tog fasta på. Han lade bl a upp den kampanj åt United Fruit vilken 1954 störtade vänsterregeringen i Guatemala. Bland hans mest lyckade uppdrag för storbolagen var hans kampanjjippo för tobaksindustrin på 20-talet som äntligen, under slogans om kvinnornas frihet (”cigaretten är Frihetens Fackla") fick USA:s kvinnor att börja röka offentligt.

Barnays skriver "Vi lever en tid av massproduktion. I den materiella produktionen har vi utvecklat en omfattande teknik för distributionen. Vi behöver numera också en teknik för massdistribution av tankar".("Manipulating Public Opinion" 1928)

Icke olikt vad man i dessa dagar möter hos dagens EU-byråkrati var Bernays ideologi snarast en av "upplyst diktatur" i samverkan med storkapital och militärmakt. Han ansåg privat att allmänhetens demokratiska omdöme var alltför opålitligt. Folket måste därför "styras ovanifrån" och uppenbart också övervakas av ”de upplysta”.

Eftersom denna styrning och övervakning av massornas vanor och åsikter anses så vital för samhällets fortbestånd, har begreppet "spioneri" efterhand fått en ny och bredare innebörd, t ex att avslöja statens spioneri mot det egna folket – d v s på papperet dess huvudman.

Från avslöjandet av IB:s underrättelseverksamhet, riktad mot vänstern i arbetarrörelsen, fram till Mannings avslöjande av USA:s lögner och krigsförbrytelser (som vi känt till i minst 50 år) och Snowdens "avslöjanden" och regimens och IT-bolagens sedan länge kända spioneri mot bl a det egna folket är makten uppenbarligen beredd att, androm till varnagel, slå till mycket hårt mot dem som varit i stånd och beredda att dokumentera myndigheternas övergrepp mot demokratin.

Det har å andra sidan av konspiratoriskt lagda påpekats att Bernays' osynliga regering, "den sanna regeringsmakten," likt en gång DDR:s regim, såg på Stasi, samtidigt inte är helt obekväm med de avslöjanden som Snowden via The Guardian nu i sovrat skick offentliggör. Ty när folk får reda på att myndigheten via internet och lydiga IT-bolag förfogar över nästan total information om medborgarna tjänar blotta medvetandet om existensen av denna övervakning som ett maktmedel mot folkets massa. I värsta fall har folk vant sig och säger: ”OK, men jag ju inget att dölja!” Så har delvis skett i USA – men delvis också här.

 

USA:s ettersura president  hävdar nu att spioneri och masspåverkan behövs för terrorbekämpning. Att den har "räddat liv" är bevisligen obevisat, även om svenska media i dagarna påpassligt (ur säker källa?) anser sig kunna intyga att hundratalet terrorattentat under senare år  i Europa på detta sätt skulle ha avvärjts. Det förklarar dock inte att den för USA:s del således har pågått åtminstone 80-90 år innan någon nämnde förekomsten av "internationell terrorism".

Thomas Thorilds problematiska, eller i bästa fall obegripliga, aforism i ingressen står över ingången till Uppsala Universitet. Den höggs in på 1800-talet  långt innan "politik korrekthet" fått sina citationstecken omkring sig och en egen ironisk förkortning: PK. Om man skulle byta devis över porten. och därvid hålla sig närmare sanningen skulle det stå: "Vad som i varje skede är rätt bestäms av rådande maktförhållanden".

Eller bättre:”Demokrati innebär ömsesidigt förtroende – ta för vana att visa upp innehållet i medhavda tankar för oss då Du passerar kassan!”