Tillbaka

 

Varför är vi här?

Bolinerna är ovanligt lösa i år. (Blandaren)

 

Rubrikens fråga känner man stundom behov av att ställa sig. Senast på bio, på Ridley Scotts Prometheus i 3D.

Det skapas numera ofta filmer, där intriger och personager i kommersiellt framgångsrika filmer byggs ut såväl framåt som bakåt -  t ex Gudfadern 1-3, Stålmannen 1-3, Batman och Stjärnornas krig. Följden är att många yngre bio- och SF-nördar vet mera om dessa fiktiva och ibland till och med tecknade hjältar, deras förfäder och c.v. än om sina egna verkliga föräldrars. Prometheus är mest en för- och efterhistoria till Alien 1-3, även om dess huvudhandling utspelas åren 2089-2094. Filmen är planerad som del ett av en så lång rad som möjligt, d v s så länge det lönar sig.

I filmens första scen antyds att filmen snart skall besvara viktiga frågor. Dock inte den högst rimliga, om Varför vi tagit på fula glasögon och betalat över 100 kronor för att se den, utan Varför vi människor överhuvudtaget hamnade på jorden. Vetenskapen passar av princip på sådana frågor. Dem får religionen försöka besvara för de nyfikna. Hur det skedde förklaras däremot i denna första film, fast inte på det sätt som gängse naturvetenskap idag på relativt goda grunder hävdar. Att följa livets utveckling under minst 3,5 miljarder år på jorden, från det enkla till bl. a oss själva, hade dock varit lika tråkigt som att sitta och observera när färg torkar.

Nej, glöm evolutionen, säger Scott. Människosläktet hamnade här genom att en halvnaken, välbyggd, sju fot lång, blek karl med flit förgiftade sig själv med en medförd, mystisk svart sörja. Han löstes upp, föll samman och bitarna hamnade i ett kolossalt vattenfall där vi såg hur hans DNA börjar simma runt. Allt medan hans kollegor övervakade självmordet från sitt rymdskepp, som därpå for vidare för att betäcka andra planeter i universum. Texten meddelar att detta skedde för en förskräcklig massa år sedan och sannolikt långt innan lilla Lucy eller Pekingmänniskan var påtänkta. Denna av Scott avbildade skapelseakt skall inte nödvändigtvis ha ägt rum på jorden, utan kanske, och försiktigtvis, förlagd till ett annat solsystem.

 Ja, exakt så kan det också ha gått till. Det är en alternativ teori, svår att vederlägga, om någon galning till äventyrs skulle anse att detta vore mödan värt. Nåväl, denna teori är ännu, år 2012, inte formulerad, Scotts film är egentligen bara en trailer på framtiden. Visserligen har en och annan spekulerade vetenskapsman sedan länge filosoferat om ett utomjordiskt ursprung till livet (via kometer och meteoritnedslag), dock utan ha något tyngre belägg för saken och utan att säga något om rymdskepp och sju fot långa suicidala utomjordingar.

Men år 2089 kommer den vagt kristna arkeologen Naomi Rapace på en ö utanför Skottland att finna en 35000 år gammal grottmålning där streckgubbar står och pekar på en stjärnbild. Eftersom hon uppenbarligen har sett Alien 1-3, inser hon raskt att de pekar mot "Ingenjörernas" (d v s Piloternas eller Space-Jockeys) hemvist, medan vi andra ställer oss frågande till dessa benämningar. Man identifierar stjärnorna och finner bland dem en måne, LV223, som ev. kan erbjuda betingelser för organiskt liv. Slutsatsen är given: människorna på målningen vill visa oss varifrån de ursprungligen kom.

Den som befarade att kapitalismen, som redan idag verkar lite opasslig, skall ha gett upp andan år 2089, blir säkert tröstad av att få veta att det är en multibiljonär och direktör för Weyland Corporation, som sponsrar en rymdexpedition. Med sin högväxta dotter Charlize Theron medföljer han i smyg två år senare Naomi på USS Prometheus för att efter 2½ år i ljushastighet landa på den eventuellt gästvänliga månen. Sällskapet består dessutom av ett antal mer eller mindre vetenskapsmän samt av den överbegåvade replikanten David, som i hemlighet förprogrammerats av Weyland. (Hur expeditionen lyckades ta sig till detta främmande solsystem på 2½ år, eftersom närmaste stjärna ligger på 4,2 ljusårs avstånd, förklaras säkert någonstans på Internet, där allt, och litet till förklaras för den intresserade).

På grund av brist på tid, utrymme och för att inte i onödan belasta eventuella läsares hjärnor skall vi bespara oss/er alla ytterligare detaljer från expeditionens gruvligheter och dess orgier med deltagande av "facehuggers",  "chest-bursters", frätande utsöndringar, amoklöpande Ingenjörer och "Xenomorphs" (se Alien!).

Naomi lyckades i alla fall genom DNA-prov säkerställa att vi verkligen har ett utomjordiskt ursprung, dvs. Ingenjörerna - en insikt som streckgubbarna på grottmålningen uppenbarligen ännu hade, men som den gudlösa evolutionismen dolt för oss. Som enda överlevande far den hårt prövade, men fortfarande troende, Naomi vidare från LV223, med sitt kors på bröstet och med replikanten Davids avslitna huvud i en bag som enda sällskap och guide, på jakt efter Den Som Skapade våra förfäders förfäder. Det kan bli många uppföljare!

Man kan förvånas över att Weylandbiljonären på så lösa boliner köper Rapaces teori. Då bör man veta, att amerikanska biljonärer inte bara skiljer sig från oss andra genom att ha mera pengar. Ty 58 % av republikanerna i USA är därtill, enligt senaste gallup, skapelsetroende.

Redan 1968 blev det enligt HD-utslag tillåtet att undervisa om evolutionen i USA. Utvecklingsläran har alltifrån sin uppkomst dock för många visat sig mycket svårsmält. I början handlade det religiösa motståndet i vår kultur om att den nya läran tyckes implicera att vi i stället för de båda nudisterna i Eden hade en apa till anfader. Man hade troligtvis med större rätt kunnat hävda att det rört sig om en amöba. Men numera har cirka 32 % av USA:s befolkning accepterat, att om det nu behagat Gud att använda sig av DNA och t o m av mutationer för att skapa oss, då måste man i efterhand acceptera hans förfaringssätt. Att Gud inte överhuvudtaget skulle vara inblandad är det bara 15 % i USA som tror.

Vad man alltjämt tycks ha svårast för att smälta är att utvecklingsläran, till skillnad från en Gudomlig Skapelse, har eliminerat det högre Syfte som bl a de kristne brukar tillmäta Människans och Världens existens. Fast i vad mån kreationisternas anspråk på ett Högre Syfte skulle bli tillfredsställt genom att det skulle visa sig att vi i stället från en amöba eller apa härstammar från en sju fot lång ingenjör från månen LV223 har vi andra svårt att förstå, vi som brukar få nöja oss med lägre anspråk, som t ex Fred på jorden, mat på bordet åt alla och att ha lite roligt medan vi är här.

Arbete pågår hela tiden för att bakvägen, t ex genom s k vetenskapskritik,  religion och idealistisk filosofi smuggla in Skapelsen igen. Inom kulturen erbjuder bl a Science Fictiongenren härvid uppenbarligen en lämplig arbetsmiljö.

Med vissa postmoderna modefilosofer och dito SF-författare/regissörer förhåller det sig ungefär som med Pierre-Joseph Proudhon. Karl Marx sade en gång aningen elakt om honom att han hade förmånen att ha rykte som filosof i Frankrike - där man vid denna tid inom detta gebiet inte var lika avancerad som tyskarna var. Och  att han samtidigt hade  fräckheten att posera som ekonom i Tyskland, där man vid 1840-talets mitt, jämfört med Frankrike, var efterbliven inom den ekonomiska vetenskapen. Och detta utan att behärska någotdera ämnet.

Även i antiken kunde man vara elak. Man sade om sofisterna att de visste allt om Intet men påstod sig kunna yttra sig om Allt. Regissören Ridley Scott tillhörde, åtminstone vid premiären på Blade Runner för trettio år sedan, dem som i intervjuer skröt med att aldrig ha läst en bok, inte ens den han just hade filmat. Men han har numera säkert sett filmer som, och hämtat sina lärdomar från Blade Runner, Alien, Kubricks 2001 och möjligen Star Wars. I sin aktuella film avhandlar Scott och hans manusförfattare - och öppnar nya fronter inom - astronomi, geologi, paleontologi, fysiologi, utvecklingslära, religionshistoria, (astro)arkeologi e t c, allt med sikte på en målpopulation som inte behärskar någondera området. 

Av någon anledning är många kulturkonsumenter, som har lika små krav på "Science" som på "Fiction", beredda att överse med sådana övervärdiga anspråk. Det gör dem väl lämpade som  mottagare av kreationistiska budskap.