Tillbaka

 

Klass mot klass på dass

 

 

Vårt hembiträde Anna, vår trogna gamla skatt, förlora jag i poker till Stig Järrel förrgår natt....(Baron Povel Ramel: Gräsänklingsblues)

 

Kathryn Stockett är en amerikansk journalist, som för något år sedan skrev den bästsäljande romanförlagan till  filmen The Help, eller översatt till modern biosvenska, Niceville, som nyligen haft svensk premiär.

Författaren föddes 1969. Eftersom modern var frånvarande passades hon av en afroamerikansk hemhjälp. Hon blev så småningom journalist i New York. Hon växte upp i Jackson, Mississippi, i efterdyningarna till den senaste vågen av den mer än sekelgamla afroamerikanska Medborgarrättsrörelsen. Den vita hjältinnan i filmen påminner mycket om Stockett själv, även om handlingen i filmen utspelas 1963-64, dvs innan hon föddes.

Medborgarrättsrörelsen handlade om de svarta amerikanernas rätt  till "Liv, Frihet och Sökandet av lycka". Denna rätt tycktes vid en första anblick vara garanterad redan i inledningen till de brittiska koloniernas självständighetsdeklaration 1776.  Men framför handlade rörelsen om  en fortsättning av kampen mot kolonialismen och slaveriet, under nya förhållanden. I filmen utspelas den fastmer i kök, barnkammare och t o m på de toaletter som de svarta hembiträdena förvägrades använda, även om de förväntades städa dem.

 USA:s författning av 1787 medgav, trots 1776 års vackra ord, fortsatt "import" av och handel med slavar. Den förbjöd hjälp till en slav som försökte fly sin husbonde, trots att många slavar nyss hade slagits mot England. The Mother of the Free  var den nation som under halvtannat århundrade fört in slavarna från sina  kolonier. Möjligen skulle slaveriet t o m ha avskaffats i USA tidigare, om USA hade förlorat revolutionskriget, ty England avskaffade slaveriet "redan" 1833.

De första afrikanska slavarna fördes först vid mitten av 1600-talet med våld till Englands amerikanska kolonier. Merparten av dem som arbetade som kontraktsarbetare i Nordamerika fram till 1700-talets mitt var västeuropeiskt fattigfolk, som arbetade på kontrakt utan lön 4-7 år under slavliknande förhållanden för att betala av kostnaden för Atlantresan. Alltför ofta fick de arbeta ihjäl sig innan kontraktet gick ut. Därefter sinade tillgången på europeiska kontraktsarbetare genom bättre löner i hemländerna och framför allt billigare överresor, som inte längre tvang denna kategori att underteckna slavkontrakt.

Det var därför huvudsakligen under andra halvan av 1700-talet som direktimporten till Nordamerika av afrikaner skedde. Endast 645 000 av de totalt 12 miljoner som hamnade i den Nya Världen kom till nuvarande USA. Svarta och vita kontraktsarbetare och slavar hade tidigare behandlats ungefär lika uselt. Från mitten av 1700-talet etnifierades behandlingen av de arbetande och de afrikanska slavarna kom mer och mer att utgöra en kast, under "the white trash". En stor del hamnade i det "Svarta Bältet", antingen som arrendatorer eller som slavar på plantagerna eller som hushållsslavar - "house niggers" - i Alabama, Louisiana eller Mississippi . I den senare staten var 60% av befolkningen 1860 slavar. Ännu är Mississippi USA:s "svartaste" stat -  37% av invånarna är av afrikanskt ursprung. Staten är USA:s fattigaste och ligger i absoluta botten vad gäller arbete, hälsa och utbildning.

Filmen Niceville handlar om hur en grupp kvinnliga "house niggers", självfallet genom insatserna från en mycket vit och liberal lokal kvinnlig journalist, blev en del av den afro-amerikanska Medborgarrättsrörelsen.

Filmiska indignationsskildningar av USA:s ursprungsbefolkning, av afro -amerikaner, eller av Europas judar, kommer, liksom denna film, som jästen efter degen d v s  först när slaget tycks vara avgjort, ofta till den förfördelades nackdel. Onkel Toms stuga tycktes däremot komma i rättan tid (1852) - men slaveriets formella upphörande 1865 visade sig på sin höjd vara slutet på början.

Det var förstås ett framsteg att man efter Jim Crowlagarnas upphävande 1964-65 även i sydstaterna inte längre behövde vara läs- och skrivkunnig för att få rösta. Men än bättre hade det varit att alla, även svarta, ungdomar verkligen fått en undervisning som lärt dem att läsa och skriva. Det är naturligtvis bra, om medelklasshemmen i Sydstaterna inte längre anser sig behöva separata toaletter för det svarta tjänstefolket. Men bättre ändå om svarta undomar inte så ofta ännu efter 40 årsjubileet av rörelsen vore hänvisade till välja mellan arbetslöshet eller att bli pigor eller drängar i medelklassens hus. Om inte människors inkomster och förmögenheter - och de villkor som dessa skapar - vore så ojämlika, skulle inga tjänstehjon finnas till, varken i USA eller här. Etc. etc.

Ty formell demokrati är en stor sak, men  "Imperiet är, som jag alltid sagt, en fråga om bröd och smör" sade redan Cecil B Rhodes, som i detta fall måste tillmätas stor trovärdighet. Det gäller för USA.  Men även för Sverige och i synnerhet för dem som kontrollerar produktion och tillgång på "bröd och smör":

Svensk TV sände i fjol en film om trafiken som förde pigor från sina egna barn i Östeuropa och Baltikum till Sverige för att under slaveriliknande förhållanden städa medel- och övre medelklassens dass och passa deras avkomma - för att inte tala om att utföra sexuella tjänster. Detta utlöste den sista debatt som ännu orkade ifrågasätta RUT-avdraget (se t ex http://isakssons.eu/1piga.html). Motståndet mot denna emblematiska alliansreform  berodde enligt enligt vissa uppgifter på ett ”socialt komplex” hos den svenska nation, som ”för några generationer sedan var pigor och drängar”.

Detta var nog alldeles korrekt.  Det finns goda skäl, inte minst historiska, för arbetarklassens skepsis mot återinförandet av pig-och dräng- eller lärlingstjänster. För att inte tala om vår skepsis mot ett arbetarparti, vars topp nu tycks ha gett upp detta motstånd.

Alla är kanske inte medvetna om det, men aldrig i historien har så många människor  levt under slaveri som idag. Fast, det man inte känner till, det ser man inte alltid: skuldslaveri, slavkontrakt, livegenskap, hushållsslavar, barn som gratis arbetskraft, mot betalning bortadopterade eller fosterbarn, tvångsäktenskap, trafficking. Slaveri är alltså en fråga om egendom och arbete:

Slaveri är ett system där människor behandlas som egendom och tvingas att arbeta. (Ur Wikipedias definition).

Övergången från slaveri till lönearbete är en mera utdragen process än vi föreställer oss, såväl i historien eller för individen. Vad värre är - den är inte irreversibel! Det kan därför vara lärorikt, för att se historien i nutiden, att läsa   den även baklänges:

Hembiträdes- (dvs pig-)lagen gällde i Sverige mellan 1944 och 1970. Hembiträdet hade rätt till bostad hos arbetsgivaren, rätt till ledighet var tredje söndag och efter kl 14 en vardag i veckan, samt efter kl 19.00 om inte arbetsgivaren beordnade övertid om han/hon ansett att behov förelåg.

Denna lag ersatte Legostadgan, som i  Sverige  reglerade förhållandet mellan husbonden och hans tjäntehjon mellan 1664-1926 och innefattade även en föregångare till vår tids s k arbetslinje, tjänstetvånget. Man var enligt denna lag tvungen att försörja sig, antingen genom att äga egendom eller genom arbete.

Såväl frivillig som ofrivillig arbetslöshet var  i svensk lagstiftning ett brott under större delen  av 1800-talet. Fram till 1919 kunde  polishämtning beställas om den anställde lämnat sin arbetsgivare innan anställningskontraktet gått ut. Rätten att slå sin anställde upphörde 1858, fast med undantag för pojkar under 18 och flickor under 16, vilka kunde agas fram till 1920, d v s 600 år efter det att träldomen officiellt upphörde i landet.

Den som trodde att den brännande toalettfrågan i medelklassens hem i 60-talets Jackson var unik, hade bort se Slottsliv i TV8 11/10 2011 där en praktfull, 8-kantig, fungerande bekvämlighetsinrättning ännu uppvisade två separata avdelningar, en för herrskap och en för tjänstefolk. Det gällde således inte ras - snarare att det skulle sätta felaktiga tankar i huvudet på proletärerna om de alltför lätt kunde föreställa sig arbetsgivaren under uträttande av naturbehov - vilket de, för att hålla modet uppe, ändå alltid har gjort .

Det finns rasism, könsförtryck, men framför allt klassförtryck. Och bröd och smör. Den som hävdar något annat tar på sig en tung bevisbörda.