Tillbaka

 

Hur du blir en skötsam medborgare

 

Har Du problem med att få debet och kredit gå ihop? Du vet kanske inte säkert vad det är för skillnad och ibland förväxlar Du begreppen - eller har Du inte ens hört om dem? Då är Lyxfällan något för Dig.

Lyxfällan är ett svenskt reality- och livsstilsprogram som sedan hösten 2006 sänds i TV3. Att programmet är exakt jämngammalt med den rådande regeringen kan visserligen få en konspiratorikt lagd person att dra förhastade slutsatser om detta tidssamband. Men vi har förstås både den teveunderhållning och de regeringar tidens ande föreskriver. Anden tyckte tydligen att det detta år var dags för både Reinfeldt och Lyxfällan.

Under 90-talet och ett tag framåt hade vi lärts att i underhållningssyfte agera så svinaktigt som möjligt, t ex i dokusåporna Robinson, Riket, Farmen, tills konceptet löpte linan ut med Big Brother. Numera skötes TV-mobbningen, till fromma för kvällspressen, av proffsen i jurypaneler t ex i Idol, Sveriges Mästerkock och i Let´s Dance.

Så småningom fick genren inom underhållningen ge plats åt ”uppfostrings-teven”, försåvitt man inte retroaktivt vill vidga begreppet och beteckna också nämnda serier som uppfostrande, t ex till hänsynslös egoism. Uppfostringsteven började försiktigt med att tämjandet av våra hundar. Framför allt av dem, som höll i kopplet - se efter om det står S.B.S. överst i din stackars hunds veterinärjournal, ty denna interna signal betyder Skit Bakom Snöret !

Vi lärde oss av det importerade Supernanny att med liknande metoder lära mindre människobarn veta hut. I Ung och bortskämd försökte TV1 fostra efterpubertala, parasitära ungdomar och deras medberoende curlingföräldrar. Rent Hus lärde oss hygien och ordning i hemmet. Möjligen var det ett steg framåt att vi lortgrisar får lära oss att i alla fall hålla rent och städat i stian. Toppform och numera Biggest Loser försökte lära oss att röra oss och inte äta chips som hästar.

Det vore lätt för dem som försvarar "uppfostringsprogrammen" i (de företrädesvis) kommersiella TV-kanalerna att hävda att de, jämfört med mobbningsdokusåporna i generationen förut, äger ett visst folkbildande värde. Av minst två skäl sker detta veterligen aldrig. Dels är folkbildning numera ett dubbelt så inkorrekt ord som folk och bildning redan är det var för sig. Och dessutom handlade begreppet folkbildning ofta, hos dem som förr brukade använda det, om att i någon mån lära småfolket att kunskapsmässigt och politiskt, att ta mera (dvs i Biggest Loser mindre) plats i samhället. Något dylikt var inte aktuellt i dessa program.

För dem som med rätt eller orätt tror sig redan ha lite ledning, makt och framför allt pengar, men som ändå har tid för TV, finns fortfarande TV8 med ändlösa program om investeringar i miljonfastigheter i Västindien, antikviteter, i dyrbara alkoholsorter och om hur man startar företag. Och i TV-Axess får de genom Antonia Axelsson-Johnssons försorg sig lite lagom krävande finkultur under devisen VETENSKAP, BILDNING, TRADITION - teveutbudet har nämligen samma klassmässiga uppdelning som vi sedan länge mött bland tidskrifterna och i ökande utsträckning nu även i skolan.

Om man betraktar klientel och innehåll i tevens bredare uppfostringsprogram handlar det således inte om att medborgarna skall ta makten. Snarast om förnedring av det småfolk som är aningslösa/giriga/desperata nog att ställa upp. Därav även beteckningen "förnedringsteve".

Lyxfällan handlar, som så mycket annat, om ekonomi, närmare bestämt om andra individers ekonomi.

Lyxfällan produceras av Meter Television, dotterbolag till Shine International Group. Den är nu inne på sin fjortonde termin. Programmet vann faktiskt Kristallen för "Årets livsstilsprogram" åren 2007 och 2008. Detta gör det angeläget att försöka tolka hur programmet tolkar den "reality" vi har och den "livsstil" som rekommenderas.

Programmet går ut på att personer eller familjer får hjälp av två "coacher" att reda ut sina ekonomiska bekymmer.

Från början får tittarna träffa dem som programmet kommer att handla om. Under den presentationen får man reda på hur personen/familjens ekonomiska situation ser ut och hur de spenderar sina pengar i vardagen. Därefter träder coacherna in som privatekonomiska rådgivare, som får träffa personen/familjen tillsammans och enskilt och lära känna dem bättre. De drabbade skälles ut, gör pudlar, förväntas att vara ångerfulla, gråta och gärna baktala varandra. Efter en kort tid beslutar coacherna hur man ska göra och redovisar en plan.

För att coacherna ska kunna hjälpa till krävs det att personen/familjen tillfälligt ger det ekonomiska ansvaret till coacherna. I ett kontrakt skriver personen/familjen under på vissa punkter som coacherna vill att de skall genomföra. När detta är gjort förvandlas de elaka coacherna till snälla, börjar sitt arbete med att rensa upp i personens/familjens ekonomi. Det kan ofta handla om att slå samman otaliga SMS- och kontokortslån till mindre krävande banklån, att sälja av prylar som bilar, hus, hund och värdesaker, sluta röka, snusa, shoppa och skaffa (ytterligare) ett jobb samt att göra en månadsbudget.

När coacherna anser att personen/familjen har gjort förbättringar i riktning mot att kliva ur sin ekonomiska knipa lämnar de personen/familjen under en tid - i regel under en dryg månad. Under den tiden får personen/familjen klara sig på egen hand och leva efter den budget och de tips och råd som man fått. När coacherna sedan återvänder kontrollerar de om personen/familjen har skött sig. Om de har gjort det - vilket inte är så omänskligt en kort tid, ty en människa klarar sig till och med utan mat så länge - brukar de få en present. Vid ett sista besök får dock personen/familjen alltid det ekonomiska ansvaret tillbaka igen. Till konceptet hör också i regel en happy end. Klienterna förklarar att de känner sig lättare till sinnet och att ev familjeproblem minskat. Det kramas och pussas. En skeptisk tittare vore dock benägen att göra jämförelsen med den dietist som redan efter en månad drar slutsatser av patientens förmåga till viktminskning på ordinerad diet.

Det förefaller tämligen säkert att Lyxfällans producenter på förhand gallrar ut potentiella medverkande individer/familjer där det uppenbarligen finns ganska vanliga men svåråtgärdade faktorer bakom obeståndet. Missbruk av alkohol, narkomani och långvarig sjukdom tycks rimligen vara diskvalificerande - däremot inte spelberoende, då detta inte alltid förrän böckerna öppnas varit känt av hela familjen.

Arbetslöshet tycks, liksom kronisk sjukdom, vara mindre vanlig hos klienterna vara än vad man skulle förvänta sig av statistiken - och då den förekommer brukar den vara misstänkt lätt att åtgärda av coacherna. Kanske eftersom de arbetslösa, tvärtemot Reinfeldts uppfattning, i Lyxfällan i regel är "etniska svenskar i bästa ålder".

Då TV-coacherna hjälper till att förhandla med banker verkar dessa ofta vara ovanligt medgörliga när det gäller att finna för kunden generösa lösningar. Problemet att samma bransch, som uppmuntrar till och berikas av de lättförvärvade lån till ockerräntor vilka programmet flitigt varnar för, på något sätt skulle vara ansvariga för klienternas predikament tycks falla utan för det som Lyxfällan vill befatta sig med.

Som hushållare tillhör Lyxfällans klienter förvisso knappast de skarpaste knivarna i lådan, men den "lyx" som det talas om i programmets titel vore i regel inte av uppseendeväckande hög nivå för flertalet familjer/individer inom medelklassen. Problemet är snarast att de underklassare, som utgör minst 80 procent av klienterna, inte riktigt har insett att de är det, utan försöker leva som de över- och medelklassare som i media tillhandahållit normen för hur en Svensk skall vara och leva, dvs konsumera. Därtill uppmuntrade av reklamen mellan och i de program de avnjuter i sina obligatoriska 50-tums TV-apparater som de köpt på avbetalning.

Individens ekonomiska situation är beroende på individen själv - det är Lyxfällans diagnos och ordinationerna måste självfallet bli därefter. Även om konkurrensen i TV3 inte är direkt knivskarp är Lyxfällan utan tvivel kanalens hittills största succé. Och långt värre program har vi sett, även, och inte minst, i TV3.