Någon som inte älskar oss håller på att förändra vårt land.
(Konspirationsteori av Maria-Pia Boĕthius på 90-talet, nu synbarligen bekräftad. )
En konspirationsteori är en teori, som må vara helt sann eller uppåt väggarna, men som tydligt avviker från den beskrivning som gängse vetenskap och eller mening ger av historiska eller aktuella skeenden eller förhållanden. Dessa påstås vara resultat av en hemlig sammansvärjning mellan en begränsad grupp ondsinta konspiratörer.
Det ligger i sakens natur att de flesta populära konspirationsteorier inom fiction och film gör anspråk på att slå "uppåt" genom att utpeka redan mäktiga i samhället. Alla mest "radikala" tycks filmer som Matrix 1-3 (1999-2003) därvid vara, där Överheten är en dator, dit de enskilda människorna ligger i kokonger, inkopplade för att ge systemet dess energi. Med en generös tolkning ger man här en metafor för det kapitalistiska marknadssamhället, som inte står Marx' egen efter, då han liknar arbetaren under kapitalismen vid en silkeslarv, som spinner för att förbli puppa.
Också i Truman Show (1998) är det elektroniska media som är den konspirerande överheten. I denna film börjar hjälten ana att hans live är en dokusåpa, som han är född in i och som televiseras i en kolossal ostkupa, där han är fången. I Pleasantville (1998) sugs två 90-talsbarn in genom TV-skärmen (personligen hade jag länge befarat att något sådant skulle ske) och kom (liksom barnen i Narnia) ut i ett annat samhälle - nämligen i 50-talets USA och i tidseligt svart-vitt . Gemensamt för dessa filmer är att de främmandegör det moderna och försöker gestalta ett kollektivt slaveri under det elektroniska samhället, tyvärr utan att explicit vilja namnge någon personlig överhet som konspiratör.
Filmer, som utpekar existerande myndigheter, i synnerhet militär och underrättelsetjänst, som agenter i konspirationer är legio i Hollywood. T e x sker det i de filmer som bygger på den alltför välkända TV-serien The X-files, fr a The X-files (1998). Denna var tydligt inspirerad av en UFO-skröna om ett flygande tefat med döda marsianer som skulle ha kraschat i Roswell, New Mexico 1947 vilket påstods ha undanhållits allmänheten, och gav upphov bl a till en TV-film, Roswell (1994).
Var tredje USA-medborgare tycks än idag tro på Roswellskrönan , att vi varit/är invaderade från Mars - och därtill att någon månlandning av levande astronauter kanske aldrig har ägt rum. I Capricorn One (1978) får vi veta hur vi blev förda bakom ljuset av NASA och TV: De två månfararna filmades på jorden naturtroget i studie med en massa klippor och ökensand. Tyvärr brann den tomma farkosten upp framför TV-kamerorna vid inträdet i atmosfären. Detta utsatte omedelbart de stackars fejkade astronauterna för långt större risker än om de verkligen fått följa med på färden, ty om Presidenten påstår att du är död är det säkrast att vara det.
Vi väntar nu på den oundvikliga Hollywoodfilmen om bin Ladens död. Meddelandet om att US Navy Seal team 6 efter 10 års krig till slut i våras lyckas skjuta en obeväpnad bin Laden inför hans familj hälsades med sång och dans på New Yorks gator. De dansande hade växt upp med i genomsnitt 80 TV-mord per dag dygnet runt och under snart 50 år sett repriser av Jack Kennedy med delar av huvudet bortskjutet. De ansågs nu inte starka nog att se chefsterroristens perforerade lik. I stället sänktes detta enligt uppgift på säkert ställe i havet. Hur det än förhöll sig med fakta, borde man hos USA:s regim och militärledning kunnat inse, att liket knappt hunnit kallna förrän spekulationerna kring händelsen satte igång i hela världen.
Filmer som Green Zone (2010) och In the Loop (2009) handlar om hur statsledningarna i USA och Storbritannien fabricerar falska bevis för att för världen legitimera invasionen i Irak 2003 - filmerna hade kanske kunnat påverka historiens gång om de inte haft sina premiärer långt efter invasionen. När kommer filmen om hur vi lurades att delta i Libyenkriget?
Mordet på Kennedy har f ö självfallet gett upphov till en uppsjö av mer eller mindre plausibla hypoteser, inklusive den som framfördes av Oliver Stone i JFK (1991), och som tvärtom mot Warrenkommissionen hävdade att det var högerkrafter, d v s sydstatskapitalister, maffian, exilkubaner och möjligen folk från CIA och FBI - och rent av L B Johnson - som stod bakom skotten - inte en ensam, förvirrad Castroanhängare, som påpassligt och prompt dräptes av en kräftsjuk mafioso.
Den enda icke-engelskspråkliga filmen i detta begränsade urval på sökordet "konspiration” bland de över 1100 på ImDb " är Sista kontraktet (1997) i regi av Kjell Sundvall. Filmen anger försiktigt en konspiration av svenska kapitalister, säkerhetstjänst och polis som huvudman för en brittisk hitman, som efter fullgjort Palmemord snart togs av daga, och där en Petterssonfigur utplanterades på plats som en svensk Lee Harvey Oswald.
Alla konspirationsteorier handlar dock inte om hur det är Överheten som för oss bakom ljuset. Dan Browns bästsäljande skrönor (som hittills filmats som da Vincikoden (2006) och Änglar och demoner (2008) hämtar sitt material från historiskt delvis faktiskt existerande hemliga sammanslutningar inom eliten.
Tilliten hos massorna till överheten, dess institutioner och till politiska partier i Väst, befinner sig mer eller mindre i fritt fall. Detta är högst välförtjänt, men har som allt annat en baksida. Allmänhetens misstro mot en elit präglar sannolikt de flesta moderna konspirationsteorier, vilka inspirerar diverse s k missnöjespartier. Högerextremister i Väst har numera i allmänhet övergett föreställningen att vi är föremål för en judisk sammansvärjning och intar i stället en militant antimuslimsk och proisraelisk hållning: Marine le Pen, ledare för Front National, säger nu partiet "alltid har varit sionistiskt". Nick Griffin, ledare för det f d antisemitiska British National Party skryter nu om att hans parti var det enda som stödde Israels anfall på Gaza 2009. Den kristna högern i Sverige, Sverigedemokraterna, norska Framskrittspartiet, holländska PVV och Dansk Folkeparti m fl är alla pro-israeliska och omfattar visionen om Eurabien - idag den mest spridda konspirationsteorin, som för reaktionen har ersatt Zions Vises Protokoll - som en gång ursprungligen uppdiktades av Tsarens Ochrana för att legitimera pogromerna i Ryssland vid förra sekelskiftet. Eurarabisterna hävdar att Europa håller att islamiseras och på sikt bli ett kalifat med ökat kvinnoförtryck och sharialagar. Instrumenten är invandring, byggande av moskéer, hög nativitet bland muslimer samt aningslöst stöd från ”kulturmarxister” – termen är Anders Behring-Breiviks, från hans Manifest, där Eurabienfantasin ligger i grunden. Bar Ye´or (Gisele Littman) populariserade "teorin" genom boken Eurabia: The Euro-Arab Axis, där hon beskriver en framtida union mellan Europa och arabvärlden med udden riktad mot Israel och USA.
Men om konspirationer existerar så driver de sällan historien. De påverkar den i marginalen då och då...(men) historien drivs fram av breda krafter och av stora, kollektiva strukturer av människor. (Bruce Cumings, historiker)
Misstron är således mera orsak till, än en verkan av, konspirationsteorierna. Konspirationsteorier, som förefaller att slå uppåt utsätter oss många, som redan på högst politiska grunder misstror de styrande för frestelsen att kritiklöst omfatta dem eller att försöka eller skapa egna konspirationsteorier. Härigenom försöker man möta fienden i ett spel som man är dömd att förlora.
Om inte annat bör lärdomen från åtta års Bushstyre i USA mana till eftertanke. Bush gav vänstern ett så publikknipande hatobjekt, att vi inte behövde tänka djupare. Detta straffade sig strax genom förlamningen och förvirringen bland mjukvänstern, som utbröt sedan dess vita riddare Obama handgripligt återigen visat att världspolitiken "drivs fram av breda krafter och av stora, kollektiva strukturer av människor" - inte främst av personliga egenskaper hos skurkar eller hjältar.