Tillbaka

 

Om hur kapitalet rövknullar* folket via media

 

 

I början av oktober 2014 gjorde AB:s kulturredaktör ett experiment med anknytning till svensk mediekultur.

Hon ifrågasatte - och ställde krav på krafttag från - den nya kulturministern.

Linderborgs skepsis beträffande Alice Bah-Kunke motiverades av att denna, varken före eller efter sin upphöjelse till högste ansvarig för kultur/demokrati, skulle ha yppat några som helst åsikter om någotdera, utan möjligen om sin kristna tro och kungahuset, båda i positiva ordalag.

Linderborg ansåg vidare att en "haverikommission" beträffande kultur och media snarast borde tillsättas efter (minst) åtta års nyliberalt styre.

 Bonnierkoncernens uppköp (via Sydsvenskan) och dess påföljande avlövning av Helsingborgs Dagblad  (HD samt Göteborgspostens "reform" att lägga ner sin lokala kulturredaktion p g a alltför få klick i nätupplagan utlöste alarmreaktionen från Linderborg:

För att belysa bristerna i medias behandling av  en viktig del av kulturen,   d v s av den själv - journalistiken i press, eter och på nätet - publicerade hon ett debattinlägg två gånger med två skilda rubriker, där haverikommission respektive analsex var sökbara på nätet. Inte oväntat genererade analsex 13 gånger fler klick på texten än när den hade haverikommision som sökord i rubriken.

Linderborgs experiment, liksom ett studium av  AB:s,  KvP:s  eller Expressens bakdelar, visar de förödmjukande villkor, under vilka seriösa hjärnarbetare i det kapitalistiska marknadssamhället verkar. Detta påpekade redan Kommunistiska Partiets Manifest 1848:

Bourgeoisin har avklätt alla de verksamheter, som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, poeten och vetenskapsmannen till sina betalda lönearbetare.

Människor, som en gång utbildat sig i dessa professioner har säkert , likt många andra, ofta en gång drivits av ambitionen att göra något för mänskligheten och samhället, men så småningom upptäckt det inte var sådana insatser som rönte en effektiv efterfrågan. Deras produkter efterfrågades endast i den mån de av en kommersiell huvudman snabbt kunde säljas med vinst. Att journalisterna 1848 inte uppräknades tillsammans med andra s k kulturarbetare beror sannolikt på att Marx och Engels som vanligt avskydde att slå in öppna dörrar. 

Det har ofta sagts förut, åtminstone i FIB/k: Kapitalismen skitar ner allt vad den rör vid. Beträffande kultursfären har varumarknaden under det senaste seklet och under de senaste decenniernas expansion av etermedia att bli alltmer öppet dominerande:

 Radion fick vi 1925. Kommersiell radio hade vi mer eller mindre illegalt från 60-talet innan den legaliserades av Bildtregimen 1993.

Televisionssändningar i Sverige påbörjades 1956 i offentlig regi. 1988 fick SVT kommersiell konkurrens för första gången, av det brittisktsända TV3, där vi för första gången fick höra och se en gravt väderspänd man framföra God Save the Queen. Detta presenterades av entusiastiska marknadsliberaler som en framgång för det fria ordet, även om segertrumpetens fanfar blåstes från fel ända.

1992 påbörjade TV4 marksändningar och blev då den första kommersiella kanalen med riktigt stor räckvidd i Sverige. Då kunde den av myndigheterna åläggas vissa kvalitetskrav - t ex vissa public servicefunktioner, förbud mot alkoholreklam och max 15% reklamtid - som man sedan efterhand mer eller mindre framgångsrikt lyckats kringgå. När produktplacering inuti programmen (som sedan länge varit regel i kulturprogram) tar sig ordentligt kommer det inte att hjälpa ens att spela in program och sedan spola förbi reklamen.

TV-marknaden i Sverige domineras nu av fyra aktörer:

En kommersiell sändning i etern eller en tidningsannons köps inte med mindre än att den reklam som ingår i, eller omger den, beräknas finansiera den jämte en profit. Mediernas innehåll betraktas som vara och annonsörerna som kunder.  Men publikens tid och uppmärksamhet  är den verkliga vara,  som annonsören köper. För att kunna sälja denna till annonsörerna måste medierna förvärva den genom att erbjuda ett innehåll, som fångar den publik annonsörerna är intresserade av - vilket kan variera p g a reklamens innehåll. Jämför t ex reklamen hos Kinneviks medelklasskanal 8 och ungdoms- och underklasskanalen 6! 

När såväl pengar som idéer och teknologier finns och ekonomiska och politiska beslut färdas eller påverkar över nationsgränserna, är det näst intill omöjligt för ett enskilt land att undvika en ökad kommersialisering.

Den ökade variation av  programutbudet som (utan att man kunde åberopa utländska exempel) förutskickades genom konkurrensen om annonspengarna  visade sig bli till motsatsen. Denna möjlighet brukade sällan figurera i de entusiastiska kraven införandet av annons-Radio/TV på 90-talet. Den  borgerliga press som drev på etermedias kommersialisering drabbas nu, ibland trots statsbidrag, av en accelererande katastrof, eftersom den var nästan lika reklam- och annonsdriven . Och nu håller Nätet och den digitala revolutionen i sin tur att tränga ut TV- reklamen och därmed ång-TVtittandet.

Självfallet har SVT och Radiotjänst inte varit oemottaglig för den syn på mediapolitik och - journalistik som kommersialismen har fört med sig - men ännu så länge är det större chans att finna ett substantiellt innehåll i Public Services programtablåer.

För journalistiken har den kommersiella logiken, enligt det minsta motståndets lag, b l a inneburit en "tabloidisering",  d v s:

1) Ett krympande utrymme för nyheter som handlar om politik och partipolitik, utom då storgräl utbryter mellan eller inom partier, eller om någon politiker (med undantag för Carl Bildt) har gjort bort sig. Banden från partier och folkrörelser till dagspressen blir lika svaga som till TV-kanalerna. A-pressen gick i konkurs 1992 efter långvarig tvinsot, LO:s ägande av Aftonbladet är nu nere på 9% och man arbetar uppenbarligen på att avtvätta S-stämpeln genom fräscha krafter på nyhets- och en svällande nöjesredaktion.

2) En ökad tendens till att behandla politik som sport- spelevenemang som handlar om kvantitet, inte om politikens innehåll: "Vem vann TV- debatten igår?", "Vilken partiledare är mest populär?"

3) Ett krympande utrymme för undersökande journalistik - sådan kostar, tar tid och ger inte tillräcklig vinst. På senare år har det faktiskt varit SVT och Radiotjänst som ännu tycks ha råd och stundom lust.

4) Ett ökat utrymme för nyttoorienterad journalistik - t ex matlagning, heminredning, "Dina pengar" samt de senaste bantningsdieterna.

5) En högre andel material från nyhetsbyråerna - vilket mest innebär material från TT, AP, CNN och Reuter. Ett minskat användande av flera olika källor. Fr a från Kina, Ryssland eller alJezeera.

6) Ett ökat utrymme för nyheter om brott, kändisar och human interest. I höstmörkret får vi f n mycket material om döda eller sjuka celebriteter i brist på prinsessbröllop eller -dop. En ökad personifiering av politik: "Löfvén har en svårt höst", "Putin hotar Europa".

7) Ett ökat fokus på, och utrymme för, enstaka sensationella händelser och katastrofer - t ex om eventuella ubåtar, översvämningar och om skogsbränder. Enstaka kvinnomord drar dock inte lika mycket som förr.

8) Ett ökat användande av sensationshöjande språk: "Så farlig är din medicin", "Snökatastrof!", "Carola i storgräl i Så mycket bättre".

9) Ökad snuttifiering - text skall vara kort - hellre en större bild eller en video.

10) Ett ökat utrymme för journalisterna och deras tolkningar, oavsett kvalitet. Fler personliga krönikörer med bild.

11) Mer reklam för den egna produkten - trailers i massor.

Gunnar Bergdahl, god liberal och nyligen marginaliserad kulturredaktör i HD, säger (på AB:s kultursida!) sig, till skillnad från en nollställd kulturminister, vilja slå ett slag för, och utöka, Public Service, som givit honom ett visst hopp om mediekulturen i Sverige. Han hävdar att endast offentligt administrerade media i en transparent, ickekorrupt stat genom sina beslut och genom journalistisk granskning skulle kunna säkra demokratin inom vitala delar av samhället - på ett villor:

"Men då måste vi tillsammans först ta ett nacksving på tanken att marknadstanken är det enda saliggörandet. Journalistisk behöver armlängds avstånd från både makt och bokslut".

____________________

* Valet av ord för vad kapitalet gör med media och allmänheten är självfallet främst betingat av vårt behov att generera maximalt antal klick på nätet.